LUGNVIK
I dag, den 28 december, är det exakt hundra år sedan poeten Sölve Forssell föddes i byn Norrland i Bjärtrå socken (Lugnvik). Han kom att leva ett kringflackande liv innan han slutligen återvände till hembygden där han gick ur tiden den 14 februari 1992
Från Lugnvik flyttade Sölve vid 20 års ålder till Sollefteå för volontärskola på I 21. Men hans intresse låg snarare åt det skrivande. Han började tidigt dikta och fick 1 december 1944 en anställning som journalist vid Nya Norrlands sollefteåredaktion. I slutet av 1940-talet översatte Sölve Forssell också den amerikanska schlagern ”One the sunny side of the street” till svenska med den välfunna titeln ”Just där gatan badar i sol”.
Efter giftermål på sin 23-årsdag 1946 lämnade paret sista december 1947 Sollefteå och hans fortsatta journalistkarriär på i tur och ordning tidningarna Gotlands Allehanda i Visby och Södra Skåne i Tomelilla.
Han gav 1952 ut sin första tryckta skrift i eget namn – ”Några ord om Johansson” – ett häfte på 11 sidor, presenterat som ”visor med ord och musik för sång och piano med gitarranalys”. Johansson var här ett samlingsnamn för arbetarna i Ådalen.
Sölve beskrev sitt verk så här: ”Om nu någon skulle tycka att de här visorna är besläktade med en socialistisk predikan, så är skulden inte min. Jag har försökt hålla mig till sanningen, och om sanningen och socialismen är samma sak, så är det inte mitt fel. ”
Året därpå, 1953, lämnade han det fasta arbetets trygghet för att i fortsättning försörja sig som frilansande skribent.
Han skiljer sig 1954 och från sista december 1956 och tre år framåt saknar han fast adress tills han i december 1959 dyker upp i rullorna för Gustav Vasa församling i Stockholm. Under tiden han saknar adress är han en del av den mytomspunna gruppen ”Klarabohemerna”. Det var en samling frilansande skribenter och konstnärer i Stockholm som försörjde sig på att sälja in sina alster till tidningar och bokförlag i huvudstaden. De sammanstrålade ofta på olika krogar i Klarakvarteren.
Inte mindre än sju gånger framträdde Sölve Forssell i ”Frukostklubben”, Sigge Fürst legendariska radioprogram på helgerna som sändes åren 1946-78. Här uruppförde Sölve sin kanske mest kända visa ”Jag minns dina steg”. Han fick här hjälp med kontakterna genom sin före detta journalistkollega Sven Broman från tiden på Nya Norrland.
Hans lilla biroll som den alkoholiserade arbetaren i Bo Widerbergs film ”Ådalen 31” från 1969 är omtalad. Där luras Sölves rollfigur att krypa genom en mjärde, ett fiskefångstredskap, för att nå en påstådd flaska med sprit, som dock endast visar sig innehålla vatten.
Diktsamlingen ”Liten svit för piccola och puka” skiljer sig från hans schlagertexter. Här behandlas existentiella frågor om livet och döden. Den gavs ut på Svenska Kyrkans Diakonistyrelses förlag.
Sölve Forssell återvände 1962 till hembygden. När han avled 14 februari 1992 bodde han i en lägenhet på Sionsvägen i Klockestrand.
Själv träffade jag Sölve endast en gång. Det var i början eller mitten av 1980-talet på Nya Norrlands redaktion i Kramfors som låg på Torggatan. Jag minns inte Sölves ärende, men han kom in på redaktionen där jag satt. Han pratade en stund med mig. Jag minns hans ostyriga hår men önskar att jag också hade kommit ihåg vad vi pratade om.
ERIK ÅMELL
Källor: Region Västernorrland/Litteratur Västernorrland. PO Sjödin. Nationalencyklopedin.
Foto: PO Sjödin samt från Sölves bror Rolf Forssells artikel i Lugnviksposten,.
Jag minns dina steg som gick vilse i gräset
och aldrig ett fotfäste fann
jag minns dej som sol över frostlupna marker
där missmodets ljungeldar brann
från saknad till skymning är avståndet ringa men
ljust i mitt aftonland
oss skulle vi sörja som bär alla minnen
av sol i min kupade hand
(Strof ur dikten ”Jag minns dina steg”)
Det skymmer snabbt
din uppbrottstimma nalkas
där du står darrande
och väntar på att vinden
skall sätta munnen
till din skräcks trumpeter
och blåsa klart
till vandringen mot mörkret
(Ur ”Liten svit för piccola och puka”)
Lämna ett svar