Skid-SM i Kramfors 1945
Att Kramfors skulle få äran att arrangera Skid-SM uppmärksammades som något anmärkningsvärt i pressen. Kramfors var nämligen endast den andra orten i Skid-SM:s historia, efter Lycksele 1934, som fått uppdraget utan att ha statusen som stad.
Men i municipalsamhället togs uppgiften på det största allvar och blev hela samhällets angelägenhet. Nordsveriges rubrik om 90 graders SM-feber i Kramfors slog huvudet på spiken.
Kramfors IF arrangerade tävlingen i samarbete med Väja-Dynäs IK och Öds SK. Tävlingarnas generalsekreterare, kamrer Nils Björck var den som höll i de flesta trådarna kring arrangemanget. Andra ledande personer i organisationen var organisationskommitténs ordförande Aron Orrmell. Ordförande i inkvarteringskommitén var handelsföreståndare Herbert Höglund. Ordförande i längdlöpningskommitén med ansvar för start- och målområdet var köpman Carl A Svensson.
Karl Eriksson, eller ”Kalle-Rättarn” som han kallades, var kanske den som slet mest ont då han ansvarade för banläggningen. ”Kalle-Rättarn” var för övrigt en legendarisk ledare inom längdåkningen, både lokalt och nationellt då han framgångsrikt ledde svenska skidtrupperna vid flera OS och VM. Civilt arrenderade han Kramfors AB:s jordbruk och var då alltså rättare.
Förutom att alla näringsställen i municipet gick för högvarv såg även doktorinnan Britta Stenbeck och hennes lottor till att det serverades mat på Babelsberg och Folkets park och efter önskemål från tisdagen även på start- och målområdet.
Ända från centrum till start- och målplatsen vid samrealskolan, där nu brandstationen ligger, vajade flaggor. Affärerna satsade på extra fina skyltningar. I Sundsvallsbankens fönster kunde man beskåda en del av tävlingarnas fina priser.
Inte mindre än 41 tidningar hade aviserat sin ankomst till tävlingarna och hotellen disponerades därför helt av pressen. Men även boenden så långt som till Frånö och Bollstabruk reserverades. Ett tåghem med 200 bäddar i första- och andraklassvagnar hade rullats in. Totalt uppbringades 900 bäddar.
Då Kramfors inte har något regemente så ställde militärer från I 21 och T 3, med löjtnant Wikmark i spetsen, upp och hjälpte till i arrangemangen.
Tävlingarnas huvudkassör, köpman Gunnar Näslund, hoppades precis efter sista tävlingen att det ekonomiska nettot skulle blir något liknande SM i Boden 1944, vilket då var 38 000 kronor.
Missa inte att se AB Svensk filmindustris journalfilm från Skid-SM i Kramfors 1945.
https://www.filmarkivet.se/movies/veckorevy-1945-03-05-svenska-masterskapen-pa-skidor-i-kramfors
Lördag 24 februari
Invigningen
Kramfors var SM-pyntat till fest. Gransrisgirlanger och ljustransparanger sträckte sig över gatorna samtidigt som den första vårsolen kastade sina varma strålar. Väldiga skyltar hälsade alla besökare välkomna, och det var många gäster, både kända och okända, som rörde sig runt om i municipet.
Men det var först när solen sänkt sig bakom Björstaberget som det började på allvar.
Gudmundrå musikkår hade lockat folk till Kramfors torg med en sprittande marsch och där hälsade tävlingarnas generalsekreterare Nils Björck alla välkomna. Klockan 17 höjde de två trumpetarna Bert Wernblom och Edvin Gustavsson sina flaggprydda instrument och blåste in SM-tävlingarna. Detta skedde med musikdirektören vid kungliga Västernorrlands regemente Axel Eeks för tillfället specialskrivna signalmarsch. Efter att nationalsången spelats tågade de församlade med fanbärare Elis Wiklund och musikkåren i täten till Gudmundrå kyrka där den högtidliga invigningen ägde rum.
Orkesterföreningen inledde programmet i kyrkan med att framföra kröningemarschen ur ”Orleanska jungfrun” av August Söderman.
Komminister Jan Berndes läste den av författaren Leo Olsson, mer känd som ”Viddernas son”, för mästerskapet särskilt författade prologen. En högstämt dikt som på tidsenligt sätt hyllade såväl den norrländska naturen som de i skidspåren ärligt kämpade hjältarna. Landshövding Ragnar Stattin förklarade sedan SM för invigt i ett tal där han också tog upp det pågående världskriget vars värsta ohyggligheter Sverige lyckligtvis kunnat hålla sig utanför.
Gudmundrå förenade manskörer sjöng ”Till fosterland” och ”Ångermanland” innan biskop Torsten Bohlin höll högtidstalet. Han utgick från sägnen om ön Isolabella i Lagodi Maggiore enligt vilken vindarna kom sättande för att se om en hjälte satt i stäven på de fartyg som närmade sig ön. Han jämförde de idrottsintresserade med vindarna och att de kommit till Kramfors för att se efter om det fanns några hjältar.
Sedan sjöngs unisont ”Vår Gud är oss en väldig borg” innan orkestern spelade ”Festspel” av Hugo Alfvén och högtidligheten avslutades med att kören sjöng ”Sveriges flagga” till orkesterackompanjemang. När kyrkobesökarna åter kom ut i vinterluften passerade de genom dubbla led av paraderande militärer med facklor. Samtidigt tändes också den elektriska belysningen till hoppbacken på Ödsberget och ett fyrverkeri brändes av.
Söndag 25 februari
30 kilometer herrar
Med en rekordpublik för en SM-tremil, 10 000 åskådare, var Nils ”Mora-Nisse” Karlsson, IFK Mora, storfavorit när tävlingarnas premiärdistans skulle genomföras. Men den meriterade dalkarlen fick se sig snuvad på segern av Harald Eriksson från IFK Umeå.
Efter tävlingen var dock de flesta experter överens om att väderleken hade spelat en stor roll för tävlingens utgång. Den 23-årig smeden Harald Eriksson från Örträsk hade gått ut med startnummer 11 medan Mora-Nisse startade som nummer 134. Temperaturen var vid starten 2 plusgrader och steg under loppets gång till 5 grader. Spåren blev därmed lösa och kom att kraftigt missgynna de sent startande.
– Ja, det här var verkligen mer än jag väntat mig. Visst lyckades vallningen bra, även om jag måste stanna och skrapa ett tag – jag hade för tjockt med töklister ovanpå skarklistret. Redan första halvmilen började det bli moddigt men sedan gick det bättre. Även om jag inte trodde att det skulle gå så, hade jag ändå en känsla att det kunde bli besvärligt för dem som startade på slutet, berättade vinnaren för Nya Norrland.
Även klubbkompisen Gunnar Karlsson var nöjd med sin bronsmedalj och givetvis vann klubben även lagtävlingen. Mora-Nisse kunde dock hålla sig för skratt, även om han hade gjort en fantastisk slutforcering. Vid mellantiden vid 21 kilometer hade han legat 7:a, 94 sekunder efter den redan då ledande umeååkaren. I mål skiljde 63 sekunder till Mora-Nisse på silverplatsen.
Bland de som fann det för gott att bryta, redan efter 2 kilometer, märktes Alfred ”Håsjö” Dahlqvist”. Den skojfriske östersundsprofilen som vid sidan om Mora-Nisse tilldrog sig mest uppmärksamhet under SM-dagarna hade bland annat 1941 tilldelats Svenska Dagbladets bragdmedalj. På kvällen efter loppet kom ”Håsjö”, med hatten i nacken, i samspråk med den välkände sport- och järnhandlaren, tillika ordföranden i Kramfors IF, Calle Svensson, som undrade hur det var med formen.
– Dåligt, förståru, ingen ork i påkarna. Och så börjar man bli gammal.
– Vart ska du ta vägen nu då, undrade Calle.
-Tänkte ner och hälsa på kompisarna på pensionärshemmet. Kan ju vara bra att känna killarna, om man skulle åka dit direkt!
Tillfrågad om vad han vallat med på tremilen svarade ”Håsjö”: ”Risgrynsgröt”.
Kramfors IF skidåkare hade en ovanligt mörk dag. Såväl Rulle Bäckström som Ingvar Forsberg och Sven Norberg vallade bort sig och måste bryta. Men det skulle bli bättre.
En överraskande god insats gjordes av Väja-Dynäs Sven Öström med en niondeplats. Hans klubbkompis Manfred Stattin kom på 19:e plats. Brännans Calles Pahlins 7:e plats var mer väntad. Calle som tidigare hade representerat Köja IF, Sandö IF och Kramfors IF.
Resultat: 30 kilometer herrar: 1) Harald Eriksson, Umeå, 2.01,06, 2) Nils Karlsson, Mora, 2.01.09, 3) Gunnar Karlsson, Umeå, 2.02,46, 4) Nils Täpp, Sågmyra, 2.03,18, 5) Hj. Engblom, Själevad, 2.04.57, 6) Allan Andersson, Vedevåg, 2.05,00, 7) Carl Pahlin, Brännan, 2.05,00, 8) Selm Stenvall, Sorsele, 2.06,06, 9) Sven Öström, Väja-Dynäs, 2.06,19, 10) Martin Lundström, Norsjö, 2.06.32.
Lagtävlingen: 1) IFK Umeå, 6.11,04, 2) IFK Mora, 6.17,04, 3) Brännans IF, 6.22,1, 4) Sågmyra, 6.25,36, 5) Väja-Dynäs IK, 6.27,12..Kramfors IF, 6.56,55.
10 kilometer damer
Damernas 10-kilometerslopp blev som väntat en ren uppvisning från Margit Åsberg, Friska Viljor. Servitrisen från Örnsköldsvik erövrade därmed sitt tredje svenska mästerskap.
Den åkare som väntats kunna ge bäst motstånd, Märta Norberg från Vårby, hade inte sin bästa dag utan slutade på en åttondeplats.
Lite nerv i tävlingen blev det dock vid tidskontrollen då Margit anlände efter precis 29 minuter, och låg då endast fyra i loppet, 26 sekunder efter ledande Anna Strandberg, Vårby. Men Margits styrka visade sig omöjlig att betvinga under loppets andra halva och hon nådde mållinjen 77 sekunder snabbare än Anna som klarade andraplatsen.
Det var en blygsam segrare som kommenterade sitt lopp.
– En hel del av flickorna hade felvallat, men själv hade jag en fullträff.
Med Mary Hedberg, Anundsjö, på tredje plats blev det en ren ångermanländsk prispall.
Resultat: 10 kilometer damer: 1) Margit Åsberg, Friska Viljor, 45.34, 2) Anna Strandberg, Vårby, 46.51, 3) Mary Hedberg, Anundsjö, 47.29, 4) Märta Johansson, Bollnäs, 47.36, 5) Vera Åström, Edsbyn, 48.24, 6) Ella Karlsson, Koskullskulle, 48.43, 7) Dagmar Bergman, Frövi, 49.19, 8) Märta Norberg, Vårby, 49.24, 9) Henny Jansson, Högbo, 49.35 10) Märta Persson, Arbrå, 49.43…23) Britt Bäckman, Kramfors, 52.02 …26) Ann-Marie Myhrgren, Kramfors, 53.15…31) Axelina Rydstedt, Kramfors, 54.19,….34) Alfhild Eriksson, Kramfors, 55.09.
Lagtävling: 1) Edsbyns IF, 2.30,19, 2) Vårby IK, 2.32,0, 3) Arbrå IK, 2.36,0+8, 4) Kramfors IF, 2.39,26, 5) Bollnäs GIF, 2.40,30
Tisdag 27 februari
Stafett 3 x 10 km herrar
IFK Mora var först över mållinjen sedan Nils ”Mora-Nisse” Karlsson avgjort på slutsträckan. För övrigt klubbens första SM-stafettguld. Silvermedaljen gick till IFK Umeå och glädjande nog knep Kramfors IF:s trio bronset.
Prins Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla var några av de som var på plats vid Kramfors samrealskola, numera Vallen, för att följa stafettävlingen. Men de var förstås långt ifrån ensamma. Till denna tävlingsdag hade mellan 7 000 och 8 000 personer infunnit sig. ”Viddernas son”, Leo Olsson, och kyrkoherde Tjerneld var andra kända ansikten på hedersläktaren.
Skolorna hade tagit ledigt denna dag liksom alla industrier, utom det stora Kramforsbolaget, för att ge så många som möjligt tillfälle att se tävlingen..
Kramfors man på första sträckan, Rulle Bäckström, startade som ett skott. Vid mellantidsstationen efter 5 kilometer vid Lomtjärn ledde han med tiden 21.58, 22 sekunder före Östersunds ”Plåtis” Johansson. En uppgift som givetvis möttes med stort bifall när den ropades ut. Hemmaåkaren förmådde dock inte hålla utgångsfarten och vid första växlingen hade han sjunkit till fjärde plats, 25 sekunder efter ledande Moras Gunnar Eriksson som närmast efter sig hade Umeås Gunnar Karlsson på fem sekunders avstånd. Trea låg Östersund 1.
Gunnar Eriksson som i början av sträckan legat långt nere i fältet var rätt positiv till banan.
-Ja, den var trevlig och ganska svår på sina ställen, men jag måste säga, att jag inte vågade släppa på för fullt i de värsta utförslöporna, ty de svåraste passagerna klarar man inte i det isiga före, som är i dag.
Duellen mellan Mora och Umeå fortsatte på sträcka två. Tremilssegraren Harald Eriksson gjorde en stark insats men kunde efter ett fall på slutet endast växla en sekund för Moras Anders Törnqvist. Kramfors Manfred Sjödin lyckades på denna sträcka föra upp sitt lag till tredje plats, men på behörigt avstånd från de båda topplagen.
När ”Mora-Nisse” Karlsson på slutsträckan tog över var loppet i praktiken avgjort. Dalkarlen gav aldrig Umeås Gösta Andersson någon chans. Moras segermarginal blev hela 73 sekunder. Kramfors slutman Ingvar Forsberg försvarade lagets placering ända in i mål. Bronsmedaljen säkrades med 33 sekunder till Sågmyra och Nisse Täpp som svarade för hela stafettävlingens snabbaste miltid och vann en centimeterstrid mot Brännans Calle Pahlin vars lag blev femma.
Resultat 3 x 10 kilometer stafett herrar: 1) IFK Mora, 1.52,06, 2) IFK Umeå, 1.53,19, 3) Kramfors IF, 1.54,14, 4) Sågmyra, 1.55,47, 5) Brännans IF, 1.55,47, 6) Östersund 1, 1.57,15. 7) Väja-Dynäs IK, 1.57,38
Onsdag 28 februari
Draghunds-SM
SM-tävlingarna för draghundar avgjordes i flera olika klasser. Anmärkningsvärt var att vinnaren i damernas 10-kilometerslopp, Margit Åsberg, här firade ännu en triumf, nu i samarbete med schäfern ”Abbo”.
I denna tävling, klass 2 A damer 10 kilometer, representerade dock örnsköldsvikstjejen föreningen Sundsvalls DHK. Framgångar för Örnsköldsvik blev det även med segrar i nybörjarklassen samt i klassen C 1.
För allmänheten blev tävlingen inte av så stort intresse. Cirka 400 personer hade kommit till starten vid Folkets Park. Tävlingen drog dock ut på tiden så åskådarleden tunnades allt eftersom ut.
Deltagarna var ense om att det var en mycket krävande tävling med kraftiga motlut och branta utförslöpor. Både hundar och förare sattes på hårda prov och en stor andel av de startande tvingades bryta tävlingen, bland annat för brister i utrustningen.
Några hävdade att det var djurplågeri att tävla på en sådan bana. Banchefen, löjtnant F.O Bergström från Sollefteå, framhöll dock att om hundarna blev tröttkörda berodde det på att förarna inte var vuxna uppgiften och att banan höll den standard som krävs i ett SM.
Banan gick från Folkets park, vidare nedanför hoppbacken i Öd, fortsatte över till Dynäs samt passerade Sjöbysjön innan den svängde tillbaka till Kramfors. Två spår, ett på 10 och ett på 15 kilometer, hade lagts upp men med ungefär samma sträckning.
Klass C 1 tvåspann 30 kilometer: 1) Hobby-Gunni Schäfter, AHV. Förare löjtnant A Mueller, AHV. 6.19,05.
Klass C 1 enspann: 1) Roy. J. Gustavsson. Förare J. Forsman, Örnsköldsvik DHK, 3.25,08.
Klass B, Sportklass 20 kilometer: 1) Tarras, Kiruna.
Klass A 1, nybörjarklass 10 kilometer: 1) Tarzan, H. Strandberg, förare och ägare, Örnsköldsviks DHK, 1.06,45.
Klass A 2, damklass 10 kilometer: 1) Abbo, ägare John Svensson, förare Margit Åsberg, Sundsvalls DHK, 1.34,45.
Klass A 3, oldboys 10 kilometer: 1) Gold, Kiruna DHK, 1.08,39.
Torsdag 1 mars
15 kilometer herrar
Nu ville Nils ”Mora-Nisse” Karlsson, IFK Mora, få sin hett efterlängtade revansch efter det snöpliga nederlaget på tremilen, och så blev det sannerligen också. Men för hemmapubliken var det ändå kramforsåkaren Ingvar Forsbergs bronsmedalj som gladde mest.
Västernorrlands Allehanda beskrev stämningen inför 15-kilometerloppet som ”ovanligt matt på ett konstigt sätt”. Detta hölls i kontrast till hur ett sprintermästerskap brukar vara med en publik som är extra med på noterna. Tidningen skrev att åskådarna nu stod stillsamt uppradade. De var inte heller lika många som vid de tidigare tävlingarna, men i alla fall 4 000 personer, inklusive ”gratispublik”, hade radat upp sig vid start- och målplatsen.
Det hade snöat på natten och var 4 grader varmt när starten gick klockan 11.30. Det var typiskt klisterföre, men faran för torrsnö gjorde att åkarna som startade tidigt även lade på nollvalla. Följden blev problem med bakhala skidor. Väderleken kom inte att få samma avgörande betydelse som under tremilen, även om det denna gång visade sig vara en fördel att vara sent startande åkare och hinna lägga på töklister, som visade sig vara modellen.
”Mora-Nisse” hade höga startnummret 196 och Kramforsåkarna startnummer en bit över hundratalet. Detta innebar att det i tävlingen succesivt byggdes upp en dramatik som speakern Kjell Öberg skickligt kunde utnyttja för att elda publiken.
Närmare 60 anmälda åkare valde att inte starta. Trots det var det ändå runt 160 som gav sig ut i spåren. Flera valde sedan att bryta på grund av vallningsproblem. En var Brännans Calle Pahlin, en annan den omskrivne Alfred ”Håsjö” Dahlqvist”, Östersund, som hoppade av efter tre kilometer. ”Håsjö”, vars skämtlynne och frispråkighet var omtalat, närmast hånades i pressen som undrade om han nu inte ”var slut” som skidåkare på toppnivå.
Redan rapporterna från mellantidsstationen vid Abbortjärn efter 8 kilometer skvallrade om att tiderna undan för undan skulle komma att förbättras. Storåkarna Harald Eriksson, Umeå, och Anders Törnqvist, Mora, satte emellertid med tiderna 33,02 respektive 32,33, en standard för vad som skulle behöva krävas för att slåss i toppen.
När så när rapporten kom om att Manfred Sjödin, Kramfors, med startnummer 116, passerat på utmärkta 32,51, utbröt ett våldsamt jubel bland publiken. Strax efteråt noterades att klubbkompisen Rulle Bäckström klockats för hyggliga 34,04. Men det bästa återstod. Ingvar Forsberg, Kramfors, med startnummer 134, nådde kontrollstationen på 32,46. Dittills näst bästa tid!
Detta försatte publiken i nära nog en glädjechock. Medaljdrömmar föddes och det såg minst sagt lovande ut för att ta hem lagsegern.
Men ännu återstod halva loppet och de allra största favoriterna hade ännu inte nått till mellantiden. Först av dem kom Sven ”Plåtis” Johansson, Östersund, med startnummer 143 och tog ledningen med 32,02. Sedan susade nummer 152 Nisse Täpp, Sågmyra, förbi på 31,55. Den tiden stod sig tills, som Nordsverige uttryckte det, ”skidkungen satte sina undersåtar i skuggan”. ”Mora-Nisse” fick tiden 31,20 och den kunde ingen hota.
Ställningen när alla passerat mellantidsstationen var: 1) Nils Karlsson, Mora, 31,20, 2) Nils Täpp, Sågmyra, 31,55, 3) Sven Johansson, Östersund, 32,02, 4) Anders Törnqvist, Mora, 32,33, 5) Ingvar Forsberg, Kramfors, 32,46, 6) Manfred Sjödin, Kramfors, 32,51, 7) Harald Eriksson, Umeå, 33,02, 8) F. Torstensson-Medalen, Hackså, 33,13, 9) Gunnar Eriksson, Mora, 33,40, 10) Hjalmar Engblom, Själevad, 34,00, 11) Gösta Mårtensson, Anundsjö, 34,00, 12) Gunnar Karlsson, Umeå, 34,01, 13) Rudolf Bäckström, Kramfors, 34,04.
Förväntningarna vid målet var nu mycket stora. När Gunnar Karlsson, Umeå, tog ledningen med tiden 1.03,41 började det stå klart att en segertid under timman skulle kunna vara möjlig. Att fyran vid mellantiden, Anders Törnqvist, då inte fick bättre tid än 1.04,48, ökade förhoppningarna om framgångar för hemmaåkarna. Jämten Torstensson-Medalen förbättrade vid sin målgång ledartiden till 1.02,34.
Men så dök hemmasonen Manfred Sjödin äntligen upp, korsade mållinjen på 1.02,06 och gick till leding under ett öronbedövande jubel.
Strax därpå anlände två de två kramforsåkarna Rulle Bäckström och Ingvar Forsberg i sällskap till målet. För senare startande Ingvar blev tiden 1.01,13 och ledning före Manfred Sjödin!
Under några minuter rådde en euforisk stämning som det nästa gick att ta på.
Lite dämpades känslorna när ”Plåtis” Johansson pressade sig emellan de båda kramforsåkarna. Segeryran höll dock i sig ända tills Nisse Täpp nådde målet på 59,54. Men den sportsliga publiken missade inte att ge Sågmyra-åkaren den hyllning han förtjänade.
Tävlingens klimax nåddes när ”Mora-Nisse” med tiden 59,03 säkrade SM-guldet. Sällan har en segrare mötts av så spontant och ihållande bifall som denna gång. Det blev fotografering, radiointervju och hejarop i långa banor. När ”Mora-Nisse” kom ut från Sven Jerrings radiohytt greps han av starka armar och hissades mot skyn.
Moraåkarnas goda insatser gjorde att drömmarna om lagseger för Kramfors gick i krasch. Men andraplatsen var god nog den och dessutom en kramforsåkare på tredjeplats individuellt. Detta gjorde att SM-tävlingarnas sportsliga succé med hemmaögon sett var säkrad.
Resultat: 15 kilometer herrar: 1) Nils Karlsson, Mora, 59,03, 2) Nils Täpp, Sågmyra, 59,54,3) Ingvar Forsberg, Kramfors, 1.01,13, 4) Sven Johansson, Östersund, 1.02,04, 5) Manfred Sjödin, Kramfors, 1.02,06, 6) Gunnar Eriksson, Mora, 1.02,29, 7) F. Torstensson-Medalen, Hackås, 1.02,34, 8) Gunnar Wärdell, Östersund, 1.03,33, 9) Gunnar Karlsson, Umeå, 1.03,41, 10) K. Johansson, Rundviksverken, 1.03,45, 11) Gösta Mårtensson, Anundsjö, 1.03,54, 12) Hjalmar Engblom, Själevad, 1.04,16, 13) Jack Hellgren, Erikslund, 1.04,20, 14) Artur Herrdin, Umeå, 1.04,32, 15) Rudolf Bäckström, Kramfors, 1.04,40, 16) Torsten Holmgren, Arvidsjaur, 1.04,42, 17) Anders Törnqvist, Mora, 1.04,48…22) Harald Eriksson, Umeå, 1.05,45…24) Sven Rogström, Friska Viljor, 1.05,54, 25) Åke Myhrgren, Väja-Dynäs, 1.06,07, 26) K.G Näslund, Brännan, 1.06,16…35) Sven Andersson, Väja-Dynäs, 1.06,38, 36) Folke Wedin, Brännan, 1.06,50…40) Manfred Stattin, Väja-Dynäs, 1.07,25…43) Axel Byström, Alfredshem, 1.07,49…50) Kjell Dahlén, Sollefteå, 1.08,33…57) Sven Pallin, Brännan, 1.08,56…59) Karl Fahlin, Väja-Dynäs, 1.09,02…61) Göte Nilsson, Alfredshem, 1.09,20…66) Rudolf Forsberg, Kramfors, 1.09,55…69) Harry Palm, Lugnvik, 1.10,26…72) Sven Norberg, Kramfors, 1.10,57…75) John Westberg, Anundsjö, 1.11,50…82) Allan Wedin, Lugnvik, 1.13,12…84) Sven Edin, Friska Viljor, 1.14,49…85) Harry Edlund, Väja-Dynäs, 1.16,13.
Lagtävlingen: 1) IFK Mora, 3.06,20, 2) Kramfors IF, 3.07,59, 3) Östersunds SK, 3.13,35, 4) IF Umeå, 3.13,47, 5) Sågmyra IF, 3.15,55, 6) Erikslunds SK, 3.18,31, 7) Hofors AIF, 3.18,50, 8) Väja-Dynäs IK, 3.20,10, 9) Brännans IF, 3.22,02, 10) Tallåsens IF, 3.24,55, 11) Alfredshems IK, 3.25,38, 12) Skellefteå AIK, 3.28,18, 13) I 19:s IF, 3.30,57.
Kombinerad tävling – längdmomentet 15 kilometer
Samtidigt med 15 kilometersloppet genomfördes även den kombinerade tävlingens längdåkningsmoment över samma distans. Resultatet skulle sedan läggas ihop med backhoppningsmomentet.
Sven Rogström, Friska Viljor, var helt överlägsen bland de som tävlade i det kombinerade lopppet och var över 4 minuter före tvåan Bror Brächke, Arvika. Tiden placerade honom så högt som 24:a i specialisternas lopp.
Nämnas kan även Åke Ullsten, Sundsvallspolisen. Han tävlade 1949 för Kramfors IF i friidrott och vann då SM i femkamp. Den förste och hittills ende svenska mästaren i friidrott för Kramfors på seniornivå. Erik Elmsäter tävlade också framgångsrikt i friidrott. Han tog silver vid OS 1948 på 3 000 meter hinder och var först i världen, inofficellt, att springa distansen under 9 minuter.
Resultat, kombinerad tävling 15 kilometer längdåkning herrar: 1) Sven Rogström, Friska Viljor, 1.0554, 2) Bror Bröchke, Arvika, 1.10,01, 3) Brage Sehlstedt, I 19, 1.10,25, 4) K.G Johansson, Storlien, 1.10,35, 5) John Westbergh, Anundsjö, 1.11,50, 6) Verner Byström, I 19, 1.12,15, 7) Valfrid Lakso, Kiruna, 1.13,03, 8) Kjell Martin, Enskede, 1.13,08, 9) Gunar Jönsson, Arvika, 1.13,19, 10) Stig Sundqvist, Vittjärv, 1.13,39…12) Åke Ullsten, Sundsvallspolisen, 1.14,20…16) Erik Elmsäter, I 5, 1.15,37…19) Herbert Höglund, Öd, 1.16,18…22) Einar Johansson, Öd, 1.17,14
Lördag 3 mars
Backhoppning i kombinerad tävling herrar
Den kombinerade tävlingens backhoppningsmoment fick flyttas fram en dag till lördagen 3 mars då fredagen bjöd på vindförhållnaden som ansågs som allt för farliga. Sven Rogström, Friska Viljor, försvarade den kraftiga ledning han skapat efter 15 kilometersloppet. Då räckte det inte för Anundsjös John Westberg att han hoppade 17 meter längre än Rogström, men en silvermedalj fick han.
Nordsverige noterade att Svens Rogströms seger visserligen var helt ok, men att det inte var roligt att se hans bleka insats där han mer eller mindre ”hasade” sig utför Skyttorpsbacken och knappt lyckades stå upprätt.
Karl G. Johansson från Storlien erövrade bronsmedaljen. Erik Elmsäter, I 5, avancerade till en fjärde plats efter att ha vunnit backmomentet med två hopp på 50,5 respektive 51 meter. John Westberg var näst bäst i backen med hopp på 50 och 51 meter.
Öds egen Einar Jonsson gladde med två bra hopp på 45,5 meter. I det första hoppet gick båda skidorna av men Einar klarade sig trots detta stående. Inför sitt andra hopp fick Einar låna både skidor och pjäxor men förlorade tydligen inget på detta. Han slutade på en hedrande 13:e plats totalt i tävlingen.
Herbert Höglund, Öd, kom 23:a efter att ha betvingat den tuffa Skyttorpsbacken.
En hel del fall noterades under tävlingen, men ingen skadades allvarligt. Det såg illa ut när Leo Åström från Gimonäs gick direkt på huvudet efter ett hopp. Han var dock uppe på benen igen efter några ögonblick och knogade upp i hopptornet. Nästa hopp resulterade i en ny otäck vurpa och efter den fick sjukvårdarna ingripa och bära honom från platsen. Han ådrog sig förmodligen en lindrigare hjärnskakning.
Resultat kombinerad tävling herrar: 1) Sven Rogström, Friska Viljor, (20,000 skidåkning, 15,525 backhoppning) Totalpoäng: 35,525, 2) John Westberg, Anundsjö IF, (16,753, 17,075) 33,825, 3) Karl G. Johansson, Storliens SK, (17,375, 15,200) 32,575, 4) Erik Elmsäter, I 5:s IF Östersund, (17,875, 17,675) 32,550, 5) K. Martin, IF Enskede, (16,000, 15,900) 31,900, 6) Sven Israelsson, Dala-Järna, (14,375, 17,375) 31,750…10) Åke Ullsten, Sundsvallspolisen, (15,625, 15,650) 31,275…13) Einar Jonsson, Öd, (14,000, 15,825) 29,825…23) Herbert Höglund, Öd, (14,500, 13,000) 27,500.
Resultat lagtävling, kombinerad tävling: 1) I 5:s IF Östersund, 91,150, 2) Arvika IS, 90,225, 3) IF Kiruna, 82,525, 4) I 19:s IF Boden, 82,525, 5) Brännans IF, 79,475, 6) Vittjärvs IK, 77,750.
Söndag 4 mars
50 kilometer herrar
Den avslutande femmilen blev åter en triumf för Nils ”Mora-Nisse” Karlsson. Moraåkaren tog initiativet från första stavtaget och var i mål närmare 4 minuter snabbare än tvåan, klubbkamraten Alfred Törnqvist.
Vid starten klockan 07.30 var det 10 minusgrader och ett strålande före. Det spekulerades om detta skulle gynna Alfred ”Håsjö” Dahlqvist, Östersund, eller om denne skulle välja att bryta sitt tredje lopp under SM-veckan.
”Håsjö” var dock mer på hugget denna gång. Vid första mellantidskontrollen efter 7,5 kilometer noterades han för 36,05, en tid som ingen mer än ”Mora-Nisse” lyckades straffa och det endast med 13 sekunder. Glädjande för publiken var att Kramfors Rulle Bäckström med 36,30 låg trea och klubbkompisen Manfred Sjödin femma ytterligare 12 sekunder efter.
Bronsmedaljören på 15 kilometer, Ingvar Forsberg, öppnade försiktigt med 17:e plats på 37,38 vid kontrollen, men han hade sin taktik klar.
-Jag kommer att haka på Manfred Sjödin, när han friskar förbi, berättade Ingvar för Västernorrlands Allehanda, och sedan får han dra mig till en bra placering.
Taktiken lyckades delvis. Vid varvningen efter halva loppet låg Manfred Stattin trea, medan Ingvar Forsberg i dennes kölvatten avancerat till en 7:e plats. Den nyckfulle ”Håsjö” höll fortfarande andraplatsen, precis en minut efter ”Mora-Nisse”.
Vid nästa kontroll, vid 32,5 kilometer, var det inte längre någon som kunde tveka om vem som var landets skidkung. ”Mora-Nisse” hade utökat ledningen till tvåan till 3,51, en tvåa som nu var Nisses starkt avancerande klubbkompis Anders Törnqvist. Manfred Sjödin hade förpassats till fjärde plats, men bara 2 sekunder efter Harald Eriksson, tremils-vinnaren från Umeå, som också gick bra efter en lugn start. Ingvar Forsberg passerade som sexa, 63 sekunder från bronsplatsen. ”Håsjö” hade nu börjat tappa ork och sjunkit till femte plats.
Resultatet från sista kontrollen vid 41 kilometer visade på oförändrade placeringar för de fyra första, men Manfred Sjödin hade nu 40 sekunder till tredjeplatsen. Ingvar Forsberg låg kvar på sin sjätte plats medan ”Håsjö” fortsatt kräftgången till 7:e plats. Skulle han bryta en gång till?
Nej, ”Håsjö” samlade sig till en fin avslutning, blev femma i loppet och räddade därmed äran efter veckans tidigare debacle. Manfred Sjödin slutade på en fin fjärde plats, knappa minuter efter Harald Eriksson. Anders Törnqvist, ibland kallad ”Mora-Nisses” kronprins, erövrade silvermedaljen och hade de sista två milen kört jämt med sin stora förebild. Å andra sidan hade ”Mora-Nisse” med sin jätteledning inte haft anledning att förta sig på slutet och hans segermarginal blev ändå nästan 4 minuter. Ingvar Forsberg orkade inte riktigt på slutet och blev 11:a i prislistan. Ännu en gång var det IFK Mora som vann lagtävlingen med Kramfors IF på andra plats.
Resultat 50 kilometer, herrar: 1) Nils Karlsson, Mora, 3.26,37, 2) Anders Törnqvist, Mora, 3.30,25, 3) Harald Eriksson, Umeå, 3.31,31, 4) Manfred Sjödin, Kramfors, 3.32,26, 5) Alfred Dahlqvist, Östersund, 3.33,25, 6) G. Wärdell, Östersund, 3.35,16, 7) Kalle Pahlin, Brännan, 3.35,17, 8) E. Lundmark, Holmsund, 3.35,34, 9) Gunnar Eriksson, Mora, 3.35,37, 10) Gunnar Karlsson, Umeå, 3.36,11, 11) Ingvar Forsberg, Kramfors, 3.36,44…15) Rulle Bäckström, Kramfors, 3.40,02…26) K.G Näslund, Brännan, 3.45,01…29) Karl Fahlin, Väja-Dynäs, 3.45,42…32) Sven Andersson, Väja-Dynäs, 3.47,05…42) Sixten Myhrgren, Väja-Dynäs, 3.51,19… 49) Sven Norberg, Kramfors, 4.03,01, 50) Algot Danielsson, Kramfors, 4.03,09.
Lagtävling, 50 kilometer herrar: 1) IFK Mora, 10.32,39, 2) Kramfors IF, 10.49,12, 3) Östersunds SK, 10.50,51, 4) IF Umeå, 10.58,41, 5) Sorsele IF, 11.08,47, 6) Erikslunds SK, 11.20,47, 7) Väja-Dynäs IK, 11.24,06
Backhoppning herrar
Söndagens backhoppningtävling blev en stor triumf för Friska Viljor. Trion Erik ”Diman” Lindström, Nils Lund och Sven Selånger hemförde i tur och ordning de tre medaljerna till örnsköldsviksklubben.
På grund av det stora deltagarantalet anordnades på lördagen ett kval inför söndagen tävling. Detta för att deltagarantalet inte fick överstiga 75 hoppare. De 15 bästa från föregående SM var självskrivna liksom alla distriktsmästare.
Backtävlingen skapade ett enormt intresse. 37-årige Sven Selånger var en legendar i backhoppningssporten med bland annat ett OS-silver från Garmisch-Partenkirchen 1936. Vad kunde veteranen göra mot Erik ”Diman” Lindström, den tio år yngre regerande Svenske mästaren?
Ett extratåg som hade satts in från Härnösand var packat till bristningsgränsen och folk strömmade till från hela det idrottsintresserade Ådalen. Redan en timme före tävlingarnas start klockan 14 hade folk börjat ta sig upp för den branta backen. Till slut var det mellan 7 000 och 8 000 personer på plats vid den nyrenoverade Skyttorpsbacken från vars krön utsikten över Ådalen var hänförande.
Backens placering högt uppe på berget hade dock diskuterats då den var mycket utsatt för vindar som kunde utsätta hopparna för risker. Dessbättre var det så gott som fullständigt vindstilla när SM-et skulle avgöras.
”Diman” Lindström satt direkt i sitt första hopp nivån genom att nå 55 meter och därmed också ett nytt backrekord. Han fick 17,5 i medel från de tre domarna som stilpoäng. Nils Lund nådde två meter kortare med medelpoäng 17. Selånger visade att han kunde än och flög 54,5 meter med medelpoäng 17.
Till andra hoppomgången sänktes ansatsen från tornets högsta till dess näst högsta avsats. ”Dimans” hopp hade inte samma flykt som i första omgången och dessutom viss osäkerhet i nedslaget som skedde efter 50,5 meter. Medelpoängen blev 16,5, vilket Västernorrlands Allehandas reporter ansågs som en poäng för högt. Både Nisse Lund och Sven Selånger fick högre poäng, 17,5 respektive 17, men de hoppade å andra sidan kortare än ”Diman”, 47 och 47,5 meter. Därmed hade ”Diman” försvarat sitt SM-guld från förra året.
Resultat backhoppning, herrar: 1) Erik Lindström. Friska Viljor, 17,850 poäng (55,0 – 50,5 meter), 2) Nils Lund, Friska Viljor, 17,575 (53,0 – 47,0), 3) Sven Selånger, Friska Viljor 17,550 (54,5 – 47,5), 4) Elof Olsson, Djurgårdens IF, 17,150 (52,0 – 46,5), 5) Gunnar Olsson, Arvika, 17,125 (52,5 – 47,0), 6) Gunnar Karlsson, Djurgårdens IF, 17,050 (53,0 – 47,5), 7) Kaare Karlsson, Friska Viljor, 17,025 (52,56 – 47,5), 8) Ture Lindgren, Kiruna, 16,950 (50,0 – 43,5), 9) John Westberg, Anundsjö, 16,725 (51,5 – 46,0), 10) Willy Hellman, Djurgården, 16,675 (0,0 -44,0), 40) Einar Jonsson, Öd, 15,425.
Lagtävling, backhoppning herrar: 1) Friska Viljor, 52,975, 2) Djurgårdens IF, 50,875, 3) Friska Viljor 2, 49,425, 4) IFK Kiruna, 48,925, 5) Djurgården 2, 48,525.
Efter backhoppningen hade SM-ets sista tävling avgjorts. På kvällen blev det prisutdelning, fyrverkerier, en sista SM-revy, avslutningsbankett och givetvis dans på Folkets hus.
Skyttorpsbacken
Redan 1923 hade en anläggning för backhoppning börjat byggas mellan Mällbyberget och Ödsberget. Inför SM-tävlingarna 1945 gjordes en rejäl upprustning av Skyttorpsbacken för en kostnad av 26 700 kronor, ungefär dubbelt så dyrt som beräknat kunde Nordsverige berätta. 1 400 kubikmeter jord hade schaktats bort ur underbacken som även i övrigt renoverades. Hela överbacken med sitt ”spindelvävsskelett” hade nybyggts. Svenska skidförbundets backbyggnadskommité tillhandahöll ritningar för att allt skulle följa reglementet till punkt och pricka.
Ordförande i Öds skidklubb och SM-tävlingarnas backhoppningskommité, backhoppningsentusiasten Bernhard Hellman hade fungerat som arbetsledare.
I sitt nya skick beräknades backen medge hopplängder på minst 50 meter, men vid en första provhoppning kom man inte upp i mer än 47 meter, vilket var lika med backrekordet innan ombyggnaden. Backhoppningsfolket räknade dock med att det efter att stupet finjusterats skulle gå att prestera längre hopp.
Överbacken som under SM-veckan strålade i elektriskt ljus om kvällarna utgjorde ett mäktigt blickfång i Kramfors, men är tyvärr sedan många år tillbaka ett minne blott.
Sven Jerring
Den legendariske radiomannen Sven Jerring fanns givetvis på plats och refererade från Skid-SM. ”Farbror Sven” gjorde ju allt under radions barndom, från idrottsreferat till kungabegravningar. Kramfors fick också äran av att ett avsnitt av hans allra mest kända program, ”Barnens brevlåda”, sändes från Kramfors skola.
Alla barn som ville vara med och sjunga kunde givetvis inte beredas plats under programmets 15 minuter. Därför hölls några dagar innan programmet en uttagning.
Men den 1 mars klockan 17.30 gick ”Barnens brevlåda” ut i etern från Kramfors. Inte mindre än 54 barn hade infunnit sig samt ett stort antal mammor och pappor, skolstyrelsen ordförande Edvard Brundin och överläraren Rickard Widerström. För barn som inte fick sjunga i direktsändning gjordes inspelningar för att kunna användas senare.
Programmet inleddes med att Sven Jerring läste en del brev som barn skickat till honom. Sedan var det Gudrun Kristina Flemström som inledde sjungandet med att utan rädsla framför ”Blinka lilla stjärna”. Majvor Qvist spelade luta. Daniel Enqvist och Lars Jönsson sjöng duett. Tioåriga Anna Greta Bergström joddlade. Bruno Forsman från Fiskja spelade fiol. Fyraåriga Sven Olov Lidbaum från Kramfors sjöng en SM-visa. Gunnel Söderström från Härnösand sjöng också en visa om skidor. Maud Nydal deklamerade och utsändningen avslutades med dragspelsmusik.
Efter utsändningen blev de unga artisterna fotograferade för publicering i tidningen ”Röster i radio”. ”Farbror Sven” delade också ut gager till barnen och skolan. SM-revyns primadonna Berit Forsberg anlände sedan i sällskap med kapellmästaren Eric Östlund och för inspelning av en visa som skulle sändas i radion vid inledningen av femilsloppet.
Sven Jerring hade för övrigt bara gott att säga om SM-revyn.
Tidigare på dagen hade Sven Jerring, på initiativ av fjärdingsman August Åström, tillsammans med några av barnen besökt Gudmundrå ålderdomshem, sjukhemmet och pensionärshemmet. Barnen underhöll med sång och musik. ”Farbror Sven” var själv på ett strålande humör och dansade till dragspelsmusik av en 13-årig pojke gammal vals med en 90-årig dam i ålderdomshemmets hall.
Måndag 26 februari
Kungens mamma i trafikolycka
Prinsessan Sibylla, mamma till vår nuvarande kung Carl XVI Gustaf, var inblandad i en trafikolycka under mästerskapet i Kramfors. Bilen hon färdades i blev på måndagsförmiddagen påkörd av ett vedsläp i Strömnäs.
Sibylla och hennes make Prins Gustaf Adolf, kungens pappa, åkte vid 10-tiden på måndagen den 26 februari i två bilar mot Lunde. De passade på att se Sandöbron när tävlingarna hade vilodag. I den första bilen satt bland andra prinsen tillsammans med tävlingarnas organisationskommittés ordförande, direktör Aron Orrmell, i den andra prinsessan och fru Orrmell.
Vid vägstyrelsens vägupplag i Strömnäs mötte bilarna en fullastad vedbil med släpsläde. När prinsens bil hade passerat upptäckte lastbilschauffören att släpsläden gled in mot mitten av vägbanan. Han bromsade men i det hala väglaget och när bilen med prinsessan kom i rätt hög fart gick det inte att undvik att den tungt lastade släden slog in i bilen.
Det blev en rejäl smäll och personbilen, en Packard, blev illa tilltygad. Dessbättre klarade sig alla personer i bilen utan skador. Som eskort medföljde även en polisbil som kunde plocka upp prinsessan Sibylla och de övriga resenärerna och transportera dem till Sandöbron. Först då fick prisen vetskap om olyckan.
Fru Orrmell berättade för Västernorrlands Allehanda att olyckshändelsen inte orsakade några omändringar i hertigparets program.
– Både prinsen och prinsessan var sedan nere vid Kramfors fabrik, säger fru Orrmell, och intermezzot har inte bekommit dem det minsta. Jag tycker för resten att vi damer klarade det hela med glans. När bilen fick en törn av den sladdande släden hördes nämligen inte ens fruntimmersskrik från baksätet och då måste man ju förstå, att det inte var någon större fara. Bilen blev givetvis något ramponerad, men ingen av oss passagerare fick den minsta skråma. Prinsessan Sibylla tog den beklagliga händelsen med gott humör.
Lennart Strandberg
Legendariske sprintern Lennart Strandberg från Malmö hade tagit sig upp till Kramfors för att övervara det svenska mästerskapet på skidor. Nu i egenskap av sportchef på tidningen Arbetet. Han kunde meddela att skidintresset också i Skåne var stort, att han hade åkt skidor men aldrig hade sett en skidtävling.
Trots sin bristande erfarenhet av längdåkning menade Strandberg, enligt Sundsvalls Tidning, att de svenska skidåkarna ”hade dålig stil”.
Strandberg tog brons på 100 meter vid EM 1938. Han erövrade 11 SM-guld på 100 meter och höll det svenska rekordet i 37 år. Vid OS i Berlin 1936 nådde han finalen tillsammans med bland andra Jesse Owens. Strandberg sträckte sig dock och kom sist, men hade annars troligen varit med i kampen om bronsmedaljen.
Jussi Kurikkala
Finske längdåkningsstjärnan Jussi Kurikkala, med bland annat VM-guld på sin meritlista, var en celeber gäst under SM-tävlingarna. Jussi var dock måttligt imponerad av vad han såg. Han menade svenskarna varit bättre på 1930-talet och att det endast var ”Mora-Nisse” som höll högre klass. Jussi tävlade för övrigt även i maraton under OS 1948 och dog 1951, endast 39 år gammal.
SM-revyn
Varje kväll under mästerskapet spelades SM-revyn på Babelsbergs teater, men undantag för en kväll då revypappan Alf Östlund hade dragit på sig en svårartad halsfluss och fått föras till lasarett. En föreställning fick alltså ställas in men sedan rullade det på och revypappan själv hann tillbaka och agera på revyscenen innan SM-veckan var över, om än i begränsad omfattning. Innan insjuknandet hade han själv svarat för 13 olika nummer i revyn. Förändringen fick till följd att konditorn Sigge Lübeck, ordförande i nöjeskommitén och regissören av SM-revyn, själv fick rycka in och agera på scenen.
Bland annat Nordsverige skrev om revyns succé, att den var rolig och att särskilt den ”sköna och välväxta” baletten drog ned applådåskor. Under balettmästare Artillio Meurks ledning hade gruppen dillats i vals, rumba och can-can och bjöd på en sällan skådad uppvisning.
Paranta primadonnan Mary Hjelte och köpman Alf Östlund var annars de bärande krafterna. ”Den sjungande fotbollsspelaren” ”Hilla” Källberg och Sigge Lübecks med fleras kupletter var annat som drog applåder. Ett verkligt slagnummer var adjunkt Ture Anderssons författade monolog i Christoffer Kramms anda.
Även dekoren och de färgglada dräkterna fick mycket beröm i pressen.
Konståkning, boxning och dans
Som om inte det skulle räcka med skidåkning bjöds det under SM-veckan även på andra sporter. Fredagen den 2 mars genomförde Svenska mästarparet i konståkning Britta Råhlén och Bo Mothander en uppvisning. Vid samma isshow på isbanan vid Kramfors folkskola lockade Oskar Johansson, presenterad som ”Sverige ende isclown”, de över 2 000 åskådarna till många skratt. En klubbmatch i boxning mellan Kramfors och Hudiksvall hölls måndagen den 26 februari där Kramfors vann med 7-1 i matcher. Sedan dansades det flitigt på Folkets hus, nästan varje kväll.
Missbruk
– Nej, tack svarade en kvinnlig tävlande i SM under söndagen 25 februari då en av andraplansmännen bland seniorerna ville bjuda henne på en [tablett] Fenedrin, rapporterade Nya Norrland
Så här berättar Wikipedia om Fenedrin:
Fenedrin var ett varunamn för amfetaminpreparat tillverkat av Astra, som var mycket populärt som missbrukspreparat i Sverige under 1950-talet. Under 1940-talet kunde Fenedrin köpas receptfritt på apotek, men receptbelades senare. Medlet blev indraget som läkemedel i Sverige 1 januari 1955 och förekom vid detta tillfälle i form av tabletter om 5 mg respektive 10 mg.
Honoratiores
Prins Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla fanns på plats i Kramfors under måndagen och tisdagen. Prinsen besök var också i egenskap av SM-tävlingarnas beskyddare. Det var för övrigt inte första gången den sportintresserade prinsen var i Kramfors i idrottsliga ärenden. Han invigde 1936 den då nyanlagda Kramfors idrottsplats.
Kramfors förste, men inte siste, olympiske mästare Elis Wiklund syntes allt som oftast på skidarenan. Vinnaren av femmilen 1936 var bland annat kunnig ciceron för prinsen och prinsessan under tävlingarna och han följde också med kungligheterna på skidtur i ådalsterrängen.
Från Svenska skidförbundets styrelse hade nio ledamöter aviserat ankomst med dess ordförande Sixtus Jansson i spetsen.
Biskopen Torsten Bohlin, landshövding Ragnar Stattin, ett antal höga militärer och andra honoratiores kunde också ses under tävlingarna.
Inga kalla fötter med Kramforsplattan
Kramfors AB tillverkade den värmeisolerande ”Kramforsplattan” som lanserades som ”Skölden mot kölden”. Till SM-tävlingarna tillverkades av materialet speciella skyddsskor för publiken för att de skulle slippa frysa om fötterna. Skorna var säkert effektiva, men dock inte av det vackrare slaget.
ERIK ÅMELL
Källor: Svensk filmindustri, Nordsverige, Västernorrlands Allehanda, Nya Norrland