Först diskuteras det för och emot. Sedan när det är ett faktum blir några blir nöjda, andra inte. Precis som inför de flesta andra förändringar av en stadsbild så hade Kurredoren både sina förespråkare och motståndare.
Vad skulle den vara bra för, den kommer att bli ett ”tillhåll” för missbrukare och annat bus menade några. Nu efter 25 år när mitt minne grumlats något minns jag inte riktigt alla turer, men känslan är att de som gillade Kurredoren inte hördes lika mycket.
Visst var det väl också så att Kramfors kommun fick Kurredoren som en ”bonus” från Vägverket då man valde att gå från tvekan inför Höga kusten-projektet till att ge det sin välsignelse.
Men nu finns både Högakustenbron och Kurredoren på plats, som om de funnits för alltid. När något varit ett faktum tillräckligt länge finns inte längre kraft att uppbåda något motstånd.
Har Kurredoren blivit ett ”tillhåll”? Det kan man inte säga, även om den utsatts för en hel del skadegörelse, spyor samt äcklig och otillåten rökning. För drygt tio år sedan noterade jag att ett par personer tänkte övernatta i Kurredoren för att spara in på hotellkostnader. De blev dock bortkörda av kommunens personal och hittade förhoppningsvis ett lämpligare natthärbärge.
Att Kurredoren numera är kameraövervakad är utmärkt och har säkert bidragit till att minska klotter och annan skadegörelse. För visst är det så att den som inte har annat ärende i Kurredoren än att passera genom den inte kan ha något emot att hamna på en film som inom en kort tid raderas.
ERIK ÅMELL