Ännu en underbar kväll med svenska herrlandslaget i fotboll!
Sveriges 2-1-seger mot Frankrike tillhör redan de klassiska matcherna i svensk fotbollshistoria. Inte minst genom det sätt på vilket matchen avgjordes. Ola Toivonens skott från halva planen i öppet mål.
Knappast något inom sport/kultur/underhållning går upp mot upplevelsen av en viktig fotbollsmatch där ”mitt” lag vinner. Fotbollslandslaget har levererat många minnesvärda upplevelser.
Mitt första riktigt starka minne är den för VM-deltagande helt avgörande omspelsmatchen 1973 mellan Sverige och Österrike i tyska Gelsenkirchen. Novembermatchen på en snötäckt fotbollsplan där Roland Sandbergs snabbhet och Bosse Larssons straffkyla ledde till två mål och svensk 2-1-seger.
Tror aldrig jag varit så nervös som den gången.
Sedan följde ett härligt fotbolls-VM i Västtyskland 1974 där Sverige t.o.m hotade hemmanationen på dess marsch mot VM-titeln. Ralf Edströms och Ronnie Hellströms namn var de som lyste starkast.
Herrfotbollen gick sedan in i en mindre framgångsrik period som avbröts 1994 med det legendariska VM:et i USA. Bronsmedaljen som då erövrades kändes lika osannolik som underbar.
USA-succén har, naturligt nog, inte kunnat matchas av sentida landslag. Flera magiska ögonblick har det dock onekligen blivit genom åren. Anders Svenssons frispark mot Argentina som gav en kvartsfinalplats i VM 2002 är ett sådant. Ett annat är Zlatans klackmål mot Italien som bäddade för svenskt avancemang till kvartsfinal i EM 2004.
Landslagets upphämtning av Tysklands 4-0-ledning till 4-4 i VM-kvalet på bortaplan i Berlin 2012 är det tredje minnet som dyker upp.
Alla dessa matcher gav en härlig euforisk känsla som faktiskt fortfarande bubblar upp när jag tänker tillbaka på dem, särskilt när jag ser något gammalt filmklipp.
Det är viktigt att här absolut inte glömma bort damlandslaget som under senare år erövrat flera mästarskapsmedaljer. Inte minst bjöd damerna i fjol på stor dramatik när silvermedaljen erövrades vid OS i Rio. Damfotbollen har utvecklats fantastiskt jämfört med dess tidigaste år.
Men ska det nu åter vara dags för även herrarnas landslag att kvala in till ett VM-slutspel och kanske t.o.m konkurera om en framstående placering? Efter insatsen mot Frankrike kan man i alla fall hoppas att det är så. Historiskt har Sverige sedan 1958 (silver) lyckats riktigt bra med 16-20 års mellanrum, 1974 (inofficiell femteplats) och 1994 (brons). Vid nästa års VM har det gått 24 år sedan USA-bronset och det är alltså hög tid att det åter händer något stort.
Frågan som många ställer sig är då förstås hur detta ska vara möjligt utan Zlatan Ibrahimovic på planen. Spelaren som landslaget under drygt 10 års tid nästan helt förlitat sig på skulle frälsa Sverige i viktiga matcher.
Jag tror faktiskt att Sverige kan ha större chanser utan Zlatan, hur briljant han än är. De blågula har traditionellt alltid varit som bäst när laget agerat som ett samtrimmat kollektiv utan någon megastjärna som frontfigur. Gärna i rollen som underdog mot på papperet överlägsna motståndare.
I detta sammanhang minns jag gärna också en spännande match på Kramfors IP någon gång i mitten på 70-talet. Med regnet hängande i luften och en tilltagande skymning (inget elljus på den tiden) kämpade Ångermanlands landskapslag då mot Medelpads med bl.a storstjärnan och Kramforssonen Anders Grönhagen i laguppställningen. Medelpad var givetvis favoriter med lag som GIF Sundsvall och IFK Sundsvall att plocka spelare från. Men Ångermanlänningarna, med bl.a andra Anders Nordlander i laget, lyckades kämpa sig fram till en förlängning och kanske blev det t.o.m straffar (minns inte, det är över 40 år sedan) innan man faktiskt kunde vinna matchen.
Det finns inget bättre än när en underdog tar hem spelet!