KRAMFORS
– Sverige behöver en svetsare som statsminister även efter höstens val!
Det sa Per-Olof Sjöö, förbundsordförande i GS-facket, när han som huvudtalare framträdde vid Socialdemokraternas Första maj-demonstration i Kramfors.
I Kramfors var demonstrationståget ungefär lika långt som det brukat vara de senaste åren, men det kymiga vädret hade gjort åskådarleden något tunnare.
Eva Lygdman, arbetarekommunens ordförande, hälsade välkommen. Malin Svanholm, kandidat som vice kommunstyrelseordförande, förklarade att Socialdemokraterna i Kramfors genomfört 90 procent av sina vallöften och inför den kommande mandatperioden fokuserar särskilt på fyra områden: Förskoleverksamheten, äldre och äldreboende, en Social investeringsfond ska införas samt rättvisa och solidaritet.
– Vi måste vara ärliga med att det är en tuff ekonomisk situation men vi ska lyckas.
Per-Olof Sjöö leder det fackförbund som organiserar anställda inom skogs-, trä och grafiska branscherna.
Han inledde med att påminna om hur Ådalen intimt är förknippat med sågverksindustrins framväxt.
– Man måste då komma ihåg sågverksarbetarnas roll för arbetarrörelsens utveckling. Det är svårt att förstå deras umbäranden, men lätt att förstå deras kamp för förbättrade villkor.
Han varnade för populistiska rörelser på frammarsch i Europa och att inte heller Sverige är fredat från icke-demokratiska krafter.
– I dag marscherar nazister i Sverige, men vi inom Arbetarrörelsen står emot dem
Ett valår som detta kom naturligtvis mycket att handla om kampen mellan de två huvudmotståndarna – Socialdemokraterna och Moderaterna.
– Det är 132 dagars dagar kvar till valet. Vi måste tala om trygghet för vanligt folk. Moderaterna vill avskaffa turordningsreglerna – deformera inte reformera LAS.
– Socialdemokraterna har annan politik och har genomfört ett antal reformer, trots svårt parlamentariskt läge. Reformer som kommer vanligt folk till del.
För den musikaliska underhållningen stod Nylands Järn. Bandet spelade bland annat ”40 genom Bollsta” och hann även med att ge Svenska Akademin en känga.
ERIK ÅMELL