LUNDE

I dag är det 80 år sedan Sandöbron i Lunde utanför Kramfors rasade. Det är en av de allvarligaste arbetsplatsolyckorna i Sveriges historia och den krävde 18 liv.

Klockan var strax efter 16.30 en torsdagseftermiddag den 31 augusti 1939 och ett skiftbyte genomfördes vid bygget av Sandöbron. Man höll på att gjuta den betongbåge som skulle bära upp vägbanan. Det storstilade byggprojektet var en stolthet för Ådalen och en ingenjörsmässig triumf. Men något var fel. Mycket har spekulerats kring orsakerna till att betongbågen rämnade. Allt från sabotage till jordbävning.

Bland nutida experter är dock den dominerande åsikten att träbågen som användes för att gjuta betongbågen i var för klent konstruerad.

När träbågen brast och bräder och betong flög i luften hördes ett väldigt dån flera kilometer från Lunde. Allt byggmaterial orsakade en stor svallvåg som slog upp mot de närliggande landområdena.

Arbetarna föll med rasmassorna ned i ett bubblande inferno av vatten och bråte. Kruttorrt virke som dragits med sköt upp igen som projektiler. Ett av de första dödsoffren som hittades var så skadad att det inte gick att se vem det var.

Alla tillgängliga båtar sattes genast ut för att söka efter skadade och döda. Ännu vid midnatt letade man i månsken och strålkastarljus efter arbetare. Efter en vecka avslutades detta påfrestande arbete. Av de 18 omkomna hade då 15 bärgats.

Tre utredningar genomfördes för att klargöra orsaken till raset och ansvarsfrågan, men utan att lyckas. Därefter förklarade Socialdepartementet att frågan var omöjlig att lösa och “inte borde föranleda någon vidare åtgärd”.

Skånska cementgjuteriet byggde även den nya bron, men valde då en annan konstruktion. Träbågen blev nu en fast ställning som vilade på 40 meter långa träpålar nedslagna 20 meter i älvbotten. Den nya bron invigdes 1943.

Källor: “Boken Ådalen -39” av Börje Nenzén samt lokaltidningar lånade av bortgångne Lundeprofilen Kåge Wästerlund.

ERIK ÅMELL