Etikett: Kramfors kommun

Sandöbron och Högakustenbron sedda från Svanö. Foto: Erik Åmell

Utlämnande journalistik

11 juli, 2023 / Erik Åmell

Forna tiders tidningsartiklar hade givetvis ett annat språk och annan ton än i dag. Vid läsning av referaten om Sandöbrons invigning noteras en del oblyga beskrivningar.

Man kan särskilt undra vad fjärdingsmannen och ordförande för Ådalens nedre vägdistrikts styrelse August Åström tyckte när han läste referaten. I både DN och VA betecknades Åström nämligen som ”omfångsrik”.

Vidare rapporterade VA från den varma dagen om att ”Åström höllo på att flyta bort i den goa rara värmen men Lindblom i Lindom och Fritz Hedberg i Eriksfors, vilka äro mera magerlagda, sågo ut som om de lågo i ett härligt isskåp”.

Om en förvaltare Frölander noterades att han kom till invigningen ”brunbränd och präktig”.

Om banketten på kvällen skrevs följande: ”Middagen i Kramfors på Centralhotellet väntade och aptiten var det ingenting att klaga på efter en sådan förmiddag. Icke på törsten heller för den delen, vilket så småningom skulle uppenbart bliva.”

Man kan undra hur liknande beskrivningar skulle tas emot i dag. Men det var förstås en annan tid. Likaså var pressetiken, när det gällde att publicera namn på brottslingar, brottsoffer och olycksoffer, förr i tiden mycket mer tillåtande.

ERIK ÅMELL

Eldhärjad sopkorg i Kurredoren. Foto: Erik Åmell

Eldning i Kurredoren tyder på dålig fantasi

10 maj, 2018 / Erik Åmell

Vilket trist sätt att fira Kurredorens 25-årsjubileum på. Under onsdagskvällen, dagen innan årsdagen, fick räddningstjänsten rycka ut och släcka en antänd sopkorg i Kurredoren.

Skadegörelse, nedskräpning och klotter har tyvärr följt gångbron under dess 25 år, även om det som jag skriver i en annan text blivit bättre sedan kameraövervakning infördes. I går vid 19-tiden började det att brinna i en sopkorg vid nedgången till riksväg 90 på Kurredorens västra sida. Nedanför korgen, i vilken elden dessbättre hann släckas innan allvarligare skador inträffade, låg en fimp och en cigarettändare. Huruvida dessa orsakat elden eller inte är inte känt.

Dock känns det väl något osannolikt att branden startat genom självantändning. Den eller de som möjligen med flit startat branden borde tänka sig för mer än en gång. Vilka konsekvenser kan deras handlande få. Vad vinner man på att starta branden? Är detta så spännande måste personerna i fråga leva ett väldigt fattigt liv. Räddningstjänstens insats, städning, byte av skadad/förstörd material mm kommer att kosta och landa på skattebetalarna i Kramfors. Samtidigt har kommunen ett budgetunderskott på 52 miljoner kronor att hantera.

Med risk för att anklagas för att vara fördomsfull väljer jag att spekulera i att det är yngre personer som ligger bakom detta. I förlängningen betyder detta alltså: antänd sopkorg = mindre pengar till ungdomsverksamhet.

Smart eller….?

Alternativet att någon rökare kastat en glödande fimp i sopkorgen är inte heller höjden av briljant agerande. Om så där 15-20 år, när rökningen mest sannolikt är avskaffad, kommer en sådan händelse förmodligen att betraktas som ett skämt hämtat från en gammal pilsnerfilm.

Oavsett orsak tycker jag att den/de som orsakat branden, hur begränsad den än var, har en hemläxa att göra. Tänk igenom vad du/ni vill ha ut av livet. Använd fantasin, det finns smartare saker att göra. Sluta röka till exempel.

ERIK ÅMELL

För och emot Kurredoren

10 maj, 2018 / Erik Åmell

Först diskuteras det för och emot. Sedan när det är ett faktum blir några blir nöjda, andra inte. Precis som inför de flesta andra förändringar av en stadsbild så hade Kurredoren både sina förespråkare och motståndare.

Vad skulle den vara bra för, den kommer att bli ett ”tillhåll” för missbrukare och annat bus menade några. Nu efter 25 år när mitt minne grumlats något minns jag inte riktigt alla turer, men känslan är att de som gillade Kurredoren inte hördes lika mycket.

Visst var det väl också så att Kramfors kommun fick Kurredoren som en ”bonus” från Vägverket då man valde att gå från tvekan inför Höga kusten-projektet till att ge det sin välsignelse.

Men nu finns både Högakustenbron och Kurredoren på plats, som om de funnits för alltid. När något varit ett faktum tillräckligt länge finns inte längre kraft att uppbåda något motstånd.

Har Kurredoren blivit ett ”tillhåll”? Det kan man inte säga, även om den utsatts för en hel del skadegörelse, spyor samt äcklig och otillåten rökning. För drygt tio år sedan noterade jag att ett par personer tänkte övernatta i Kurredoren för att spara in på hotellkostnader. De blev dock bortkörda av kommunens personal och hittade förhoppningsvis ett lämpligare natthärbärge.

Att Kurredoren numera är kameraövervakad är utmärkt och har säkert bidragit till att minska klotter och annan skadegörelse. För visst är det så att den som inte har annat ärende i Kurredoren än att passera genom den inte kan ha något emot att hamna på en film som inom en kort tid raderas.

ERIK ÅMELL

Jättar med mycket gemensamt

30 november, 2017 / Erik Åmell

Många har kallat Högakustenbron för Ådalens Golden Gate. Det är inte fel då det finns många likheter mellan jättebroarna. Jag har haft möjligheten att få jämföra de två inom loppet av 17 timmar.

Golden Gate Bridge är kanske världen mest berömda och omskrivna bro. Den har varit med i massor av långfilmer och TV-serier, bland annat James Bond-filmen ”Levande måltavla”. Brons fritt hängande spann har en spännvidd på 1 280 meter. Högakustenbron är med sina 1210 meters spann dock inte långt efter.

Båda broarna ”fyller också jämnt” under samma år, då San Franciscos stolthet invigdes 1937 och Högakustenbron precis 60 år senare.

Golden Gate Bridge var fram till 1964 bron med världens längsta hängbrospann, men har nu puttats ned till runt 10:e plats på den listan. Högakustenbron finns med strax nedanför.

Färgmässigt skiljer sig de båda broarna åt. Golden Gate Bridge är karakteristisk för sin rödbruna/orangea färg, målad för att skydda stålkonstruktionen och göra bron synlig i havsdimman som ofta rullar in. Högakustenbron är som bekant betonggrå, och här måste medges att jag etetiskt föredrar den förra.

Vid ett besök i San Francisco 2014 var det förstås ett måste att ta sig över den berömda bro, till fots, med cykel och i buss.

I flyget från staden hann jag få se sista skymt av Golden Gate Bridge. 17 timmar senare i tåget på väg mot Kramfors såg jag Högakustenbron.

Bara det en grej!